Hur skulle en scenisk polaroidbild av ett flyktigt minne se ut? Den frågan är utgångspunkten för den portugisiske konstnären Paulo Duartes föreställning, där dockor, skuggteater och video kombineras med levande musik. Genom ett familjefotoalbum vävs samhällsförändringar samman med personliga minnen och fiktion.
En man betraktar ett familjefoto av sin far – som återvände från Brasilien till Portugal under Antonio Salazars diktatur – av sin mor, sina syskon och sig själv som nyfödd. Bilden fångar och bevarar ett ögonblick, som han räddar från glömskan. Den ger publiken en glimt av minnen, av osammanhängande fragment av det förflutna som dyker upp på minnets yta. Genom fantasi och tolkning försöker sonen rekonstruera sin fars liv, hans historia i exil, av vilken allt som återstår är de spöklika halos som Polaroidbilderna ger.
”En bild som åldras, bleknar, förvandlas… Polaroidbilden är i sig själv en konkret bärare av minnen och deras förvandlingar över tiden. Hur skapar man en teatralisk polaroid? Skapa det levande spelet, förvandlingarna, se ett minne, sjunka undan och blekna bort, förvandlas… Med utgångspunkt i bildarbete, sammanställningar av personliga minnen och dikter vill jag ta chansen att skapa ett hybridverk som talar till det intima”, säger Paulo Duarte.
Även om man 2024 i Portugal firade 50-årsdagen av befrielsen från fascismen, känns föreställningens teman fortfarande aktuella.
Föreställningen är en del av Turku International Puppetry Festival.